På personalbesök i Mariehamn

I början av november satte jag mig på färjan för att tillbringa en arbetsvecka på Åland. Jag hade sett fram emot utbytet ända sedan min kollega var på personalbesök i Vasa. Då bestämde jag mig för att ansöka om att få åka till Åland. Arrangemangen var smidiga och det kändes lyxigt att få en möjlighet att se hur man jobbar annanstans.

Till vardags jobbar jag som specialbibliotekarie på Tölö bibliotek i Helsingfors där jag ansvarar för den svenska servicen för vuxna. Min arbetsmiljö är väldigt finsk och jag längtade efter att få vistas i en miljö där svenskan är självklar, därför valde jag att åka till Åland.

Mariehamn är inte helt okänt för mig, jag jobbade en kort tid vid Mariehamns stadsbibliotek i början av seklet. Några av dem som jobbade då är kvar och det var trevligt att återses. Utvecklingen inom branschen har förstås gått framåt och många nya bibliotekarier har anställts, nu fick jag bekanta mig med dem.

I min blogg tar jag fasta på sådant som är lite speciellt med biblioteket i Mariehamn.

I Mariehamn satsar man stort på skolbibliotek. Det är skolbibliotekarierna som samarbetar med lärarna och eleverna i stadens skolor. Det betyder att Mariehamns stadsbibliotek endast ansvarar för skolbarnens fritidsläsning och kan lägga mer krut på 0–6 åringarna.

Högskolan på Ålands bibliotek är integrerat i stadsbibliotekets utrymmen. Deras personal jobbar tillsammans med allmänna biblioteket personal, har diskpass och hjälper kunder. Högskolan har sin egen inköpsbudget men deras böcker står i samma hyllor som stadsbibliotekets dito (med undantag av kursböckerna). På så sätt får också de som inte studerar vid högskolan tillgång till vetenskaplig litteratur. Studenterna vinner på mycket längre öppettider än de kunnat få med sin egen lilla bibliotekspersonal, och högskolans bibliotekspersonal har fler kolleger. På det här sättet skapas många synergier.

I början av året hade biblioteket tagit i bruk ett nytt webbaserat bibliotekssystem Quria i stället för BOOK-IT som inte hade uppdaterats på ett antal år. Enligt personalen i Mariehamn kommer Axiells system regelbundet med små förbättringar, men en del justeringar kvarstår att göra innan allt fungerar som tänkt. För någon som är van vid Sierra (bibliotekssystemet vi har i Helsingfors) kändes Quria väldigt modernt.

Det är inte många bibliotek som har egna kulturproducenter, dvs en särskild anställd som får avsätta sin arbetstid för att ordna evenemang och marknadsföra dem. Det kändes lyxigt. Tyvärr har hon ingen budget utan är hänvisad till att skriva stipendieansökningar till diverse stiftelser o.a. för att bekosta evenemangen.

Tydligen har det gått bra att få finansiering eftersom biblioteket har ett gediget evenemangsutbud. Själv hann jag ta del av två väldigt olika tillställningar: en föreläsning om AI (som ingår i en serie föreläsningar som alla behandlar olika aspekter av AI) och en föreställning för barn ”Stjernegutten” som baserar sig på en barnbok av en åländsk författare och en norsk illustratör. Upphovspersonerna berättade bokens innehåll för barnen i barnavdelningens nyinredda sagorum. Barnen gillade föreställningen där också glitter och ljud hade sin plats.

Jag mådde bra av att få komma till en enspråkigt svensk ort och nätverka med andra som jobbar på svenska. Det gav energi och lust att orka streta på i novembermörkret. Ett stort tack till personalen vid Mariehamns stadsbibliotek som tog emot mig och orkade besvara alla mina tusen frågor. Ett varmt tack också till Elina vid AKE Borgå för utomordentliga researrangemang.

Anki