Vardagshjältar i Nyland: Antti Makkonen

I serien Vardagshjältar i Nyland presenteras nyländska biblioteksanställda och deras vardag på det egna biblioteket. Den här gången får vi träffa bibliotekarien Antti Makkonen från Mäntsälä kommunbibliotek. 

Jag heter Antti Makkonen och jag jobbar som bibliotekarie på Mäntsälä kommunbibliotek. Jag ansvarar för bibliotekets apparater och system samt kommunikation och webbsidor. Utöver detta sysslar jag även med tidningar och musik och utför vanligt kundtjänstarbete. 

Jag hamnade i bibliotekssektorn lite av en slump. Jag flyttade till Borgå för några år sedan av familjeskäl och började med hjälp av en passare och karta leta efter ett jobb inom en radie på 40 kilometer. Jag fick jobb på Mäntsälä bibliotek, först som specialbiblioteksfunktionär med uppgift att göra videor och annat material för sociala medier. Senare fick jag det bibliotekariejobb jag sökte. Tidigare har jag bland annat arbetat inom museisektorn, som forskare och som journalist. 

Det bästa med att arbeta på ett bibliotek är utan vidare det att du aldrig behöver ifrågasätta arbetets nödvändighet eller moral när du beger dig till jobbet. Biblioteket är en fantastisk institution som tillhandahåller en likvärdig tjänst för alla, och där man inte kan skaffa sig privilegier för pengar. Största delen av bibliotekstjänsterna är gratis. Det bästa med mitt jobb är också variationen, som passar min rastlösa natur mycket bra. Jag gillar också den låga hierarkin på ett litet bibliotek, där alla har möjlighet (delvis på grund av praktisk nödvändighet) att utföra uppgifter av varierande slag.  

Det faktum att jag har arbetat inom bibliotekssektorn i endast ett par år är ibland en utmaning för mig. När jag till exempel löser problem i systemarbetet stöter jag regelbundet på det faktum att jag inte har arbetat med innehållsbeskrivning särskilt länge. Å andra sidan kan ”nya ögon” hjälpa mig att se förbättringsmöjligheter i de arbetsmetoder som blivit kutym. 

Jag är den schweiziska armékniven i Mäntsälä bibliotek– jag vet lite om mycket, men jag är inte den bästa experten på något område. Mina arbetsdagar är sällan sinsemellan likadana. Den här veckan har jag till exempel skruvat loss coronatidens plexiglas från kundtjänstdisken, gjort lite grafisk design, uppdaterat kommunens evenemangskalender och förberett föredragningslistan inför ett möte med systemarbetsgruppen för biblioteksnätverket Kirkes. 

Flera dagar i veckan har jag också helt vanlig kundservice vid disken: plockar reserverat material från hyllorna, fyller bokkassar och ställer böcker i hyllorna. En stor del av min arbetstid går åt till att lösa situationer då en apparat eller ett system inte fungerar som det ska. Jag löser dessa uppgifter i samarbete med kommunens IT-avdelning och IT-stöd. Förra året ägnade jag de flesta av mina arbetsdagar åt systembytet i Kirkes. 

Biblioteket som institution är mycket uppskattat av medborgarna och det har ett gott rykte. Jag tror att det kommer att fortsätta att vara så i framtiden. Det jag tycker är utmanande är att biblioteken långsamt håller på att bli universella servicepunkter för alla sektorer. Det är fantastiskt att det finns bibliotek som kan erbjuda en rad specialutrustningar och hobbylokaler för sina kunder, men jag anser inte att detta bör krävas av alla bibliotek. Bibliotekspersonalen bör alltid ha tid för det som åtminstone jag ser som bibliotekens kärnuppgift – böcker och läsfrämjande. Den minskade läskunnigheten är redan nu en verklig social utmaning, och det finns gott om arbetsuppgifter som anknyter till detta.  

Hittills har biblioteket förblivit en relativt attraktiv och eftertraktad arbetsplats, men i framtiden kan lönen som utgår från en ”av kärlek till branschen”-anda påverka hur väl man lyckas rekrytera ny ung personal, särskilt till mer avlägset belägna bibliotek. 

Jag skulle vilja utmana en bokbusschaufför/biblioteksfunktionär och höra om de vildaste väderförhållandena och de mest minnesvärda resorna under hens karriär.