Hoppa till innehåll
biblioteken -

Projekten i fokus! Noora Laitinen och Ta ordet i besittning

Henkilö istuu ison viherkasvin edessä.

I serien Projekten i fokus! presenteras projekt aktuella inom de nyländska biblioteken och de personer som jobbar med dem. Målet är att öka kännedomen om regionens projekt, presentera fungerande metoder och minska risken för dubbelt arbete i de olika biblioteken. Den här gången lär vi känna Noora Laitinen från Tusby kommunbibliotek.

Vem är du, var jobbar du och hurdan arbetsbeskrivning har du?

Jag heter Noora Laitinen och jag arbetar som projektkoordinator på Tusby bibliotek i ett läskunnighetsprojekt. Jag har arbetat med läskunnighet tidigare, men i och med det här projektet arbetar jag för första gången på ett bibliotek.

Vad heter ditt projekt och vad går det ut på?

Mitt projekt heter Sana haltuun (ung. Ta ordet i besittning) och det är ett läs- och skrivkunnighetsprojekt för arbetslösa vuxna. Sana haltuun är ett gemensamt projekt för Tusby bibliotek och sysselsättningstjänster. Syftet med projektet är att uppmuntra deltagarna att läsa och skriva. I mitt arbete använder jag mig av kreativa arbetsmetoder såsom ordkonst och dramapedagogik. Varje vecka håller jag ordkonstverkstäder på Starttipaja vid Tusby sysselsättningstjänster, där jag arbetar med unga vuxna i åldern 16-29 år. På Tusby arbetsverksamhetscentral i Mellersta Nylands välfärdsområde leder jag förutom ordkonstverkstäder även en bokcirkel.

Projektet erbjuder också deltagarna kulturell utbildning som en biprodukt av läs- och skrivkunnighetsarbetet, som går hand i hand med skrivande och läsning. Under den gångna hösten och vintern har vi besökt Helsingfors bokmässa och Träskända konstmuseum samt avnjutit julfrukost med musik och en mentalismföreställning med boktema. Jag tycker att det är viktigt att vi, förutom att granska vår egen läskunnighet, kan se den större bilden och placera vår läsning och läsupplevelse i sin rätta omgivning. I bokcirkeln på arbetsverksamhetscentralen läste vi till exempel Johanna Venhos bok Ensimmäinen nainen, som handlar om Sylvi Kekkonen. Under våren planerar vi att besöka Ekudden med gruppen för att återvända till läsupplevelsen och en av de platser där boken utspelade sig.

Vilken är din främsta känsla i det här skedet? Är det något som överraskat dig?

Jag trivs verkligen med mitt nuvarande jobb och det bästa med det är att träffa olika människor och att vi får lära oss tillsammans. Jag känner att jag gör ett viktigt arbete där jag kan kombinera det jag har lärt mig tidigare, men också lära mig nya saker hela tiden. I vår tid är det viktigt att få träffa människor, ha ett intressant samtal framför sig eller känna sig hörd. Förra veckan blev jag förvånad över att upptäcka hur övning och skribent ibland möts på ett sådant sätt att inspirationen slår till och plötsligt kommer en text från ingenstans. Det är samma sak med läsning: när rätt bok hittar rätt läsare bildas ett perfekt förbund.

Vilket koncept i anslutning till projektet skulle vara lätt att kopiera till ett annat bibliotek?

Jag rekommenderar alla bibliotek att kontakta sina lokala arbetsverksamhetscentraler och samarbeta med stadens eller kommunens sysselsättningstjänster. Alla kanske inte känner till bibliotekets tjänster och det är värt att göra det så enkelt som möjligt att få ett bibliotekskort. Bokcirklar för arbetslösa och olika slags ordkonstverkstäder är bra tillfällen att träffas och utbyta idéer kring olika teman och ämnen. Jag tror att det skulle kunna finnas en stor efterfrågan på den här typen av verksamhet. Genom att skriva har alla möjlighet att göra sin röst hörd.

Vad har du för en hemlig supertalang som du kan dra nytta av i projektet?

Jag har bott i Italien i många år, och mina år i stövellandet har lärt mig att vara avslappnad inför föränderliga och oväntade situationer. Saker och ting går sällan exakt som planerat. Så jag är bra på att komma på alternativ till ändrade planer i farten, jag antar att man kan kalla detta problemlösning eller improvisation.