Vardagshjältar i Nyland: Jertta Pomeranz
I serien Vardagshjältar i Nyland presenteras nyländska biblioteksanställda och deras vardag på det egna biblioteket. Den här gången får vi träffa Jertta Pomeranz från Esbo stadsbibliotek.
Vem är du och vad gör du?
Jag heter Jertta Pomeranz och jag jobbar som ledande bibliotekspedagog på Esbo stadsbibliotek.
Hur kom det sig att du började arbeta på ett bibliotek?
Av en slump: Efter gymnasiet gick jag igenom en fas då jag funderade mycket på vad jag ville bli när jag blev stor. Min väns mamma var chef för barnavdelningen på Dickursby bibliotek och på förslag av henne arbetade jag på biblioteket i sex månader. Från allra första början var jag involverad i det verkliga arbetet: sagostunder, bokvalsmöten etc. Jag insåg att biblioteket som jag älskar också kan vara en fantastisk arbetsplats. Och på den vägen blev det. En lycklig karriär började av en slump. Jag utbildade mig vid sidan av mitt jobb.
Vad är det bästa med att arbeta på ett bibliotek? Och det mest utmanande?
Vi ligger i frontlinjen när det gäller att reagera på sociala fenomen. Med sociala fenomen menar jag bibliotekets och bibliotekariernas förmåga att leva i sin tid. På dagens bibliotek kan man få medieutbildning, digital rådgivning etc. Sådant som för några decennier sedan kanske inte skulle ha räknats som biblioteksarbete. Under coronatiden hittade vi nya sätt att arbeta på. Precis som skolorna kom vi snabbt igång med att använda distanstekniken.
Den här branschen är full av underbara, kreativa kollegor som alltid är beredda att hjälpa till. Vi stänger inte dörren för någon och vi strävar efter likvärdig behandling. Jag tycker att det är en ganska bra bas att arbeta från.
Utmaningen är att svara på alla nya fenomen.
Vad är ditt bästa tips för att främja läsningen?
Jag försöker ofta berätta om bakgrunden till boken, författarens idé, när jag ger ett tips. Allt för att väcka boken till liv, så att säga. Det fungerar, särskilt om jag kan smyga in något personligt. Jag har till exempel berättat att jag besökte Anne Franks familjs gömställe och utifrån detta har jag inspirerat till några riktigt intressanta samtal. Förhoppningsvis läsare också.
Berätta om en rolig händelse från din bibliotekskarriär.
Efter en bokprat med förstaklassare fick jag en kram av en elev som sa:” Det här var inte så illa som jag trodde att det skulle vara.”
